Flugornas herre är en av de där böckerna alla åtminstone hört talas om.  Eller åtminstone de som är intresserade av läsning.  Jag har alltid känt ett visst motstånd mot att läsa böcker av författare man "ska ha läst".  Jag antar att det började när jag, allför ung (tror jag), läste Dostojevskis "Bröderna Karamazow".  Jag fann den oerhört torr och halvvägs tappade jag tråden fullständigt - jag glömde vem som sagt vad när och varför.

Stephen King har refererat till den här boken några gånger, det tydligaste referensen finns i "Hjärtan i Atlantis" (en av hans bättre), där en ung pojke upptäcker litteratur men stort "L" via den här boken.  Tja, om en pojke inte tycker den är tråkig så tycker nog inte jag det heller, tänkte jag.  Det skulle visa sig att jag inte heller skulle tycka det.

• Flugornas Herre

(Tillbaka till Böcker sidan)

© Jim Bella 2003